Jag kände mig extremt smidig och lyckad när jag var ute och gick med Molly idag på förmiddagen. Gick på den så kallade lerstigen som nu förtiden slutar med en gigantiskt snöhög.. Men jag tänkte inte mer på det och försökte ta mig över den stora snöhögen. Med en pipande hund i koppel och snö upp till låren sitter jag i snöhögen en stund senare, dessutom står en hel familj och tittar på mig. När jag ska ta mig ur hålet i snöhögen ringer telefonen. Jippie. Men efter att ha lagt på ovanligt snabbt kom jag över snöhögen men med snöiga byxor och ett rött ansikte. Proffsigt.

Jahopp, veckan blir bara bättre.. Nu är man sjuk och hemma. Ont i magen och förkyld. Not good. Molly är hemma med mig, hon verkar njuta av sovmorgonen vid min sida. 

Inte mycket står på schemat. Har i princip inget plugg så om jag inte blir sämre ska jag väl göra allt det där som jag aldrig gör annars.. Blogga, scrappa (har fortfarande inte scrappat om Frankrikeresan..) och titta på film :) Soft. 

Känns sorligt, värre än vad jag någonsin skulle kunna tänka mig.. Marsipan åker i morgon. Mot västerås, bort från mig. Jag har gråtit, jag har känt mig otroligt ledsen. Jag älskar honom. Och jag kommer att sakna honom! Jag blev erbjuden att köpa honom, för en billig peng skulle jag få allt, utrustning och häst. Jag ville, viljan är stark, men realisten Mamma fick mig på andra tankar, det går inte. Och det vet jag. Men ibland måste jag få sväva utanför alla gränser.. 

Tror ni inte att vi lyckades ge Molly dubbelmiddag häromdagen..?! Jodå. Pappa hade givit henne middag tidigare (tidigare än vad vi brukar) utan att vi andra visste om det. Därför gav vi henne mat och oroar oss över att hon inte har någon vidare aptit (stackarn var ju proppmätt!!) och försöker på alla möjliga sätt få i henne maten som hon sedan käkar upp (ALLT). Efter det kom en stor rap :) 

Jag vet inte vad jag ska säga, känns lite hopplöst.. Innan jag tar fram klickern: Hunden är super taggad! 
När jag tar fram klickern: Hunden sitter, vägrar att röra sig och tittar på mig som om jag vore dum innan hon går till en trygg plats under bordet.. What a great klicker-träning.. Hunden som alltid varit super taggad på klickern och som jag alltid fått höra är en super bra klickerhund är klickerdöd. OGILLAR SKARPT!

Bestämde oss för att åka till Albano Djursjukhus eftersom att Mollan var jättetrött, kräktes jättemycket och fick varken i sig mat eller vatten. 

När vi kom dit gjorde hon rutinkoll och sedan sa hon att hon ville röntga. Så hon röntgade bröstet och svalget. Hittade ingenting och direkt efter det fick jag ett sms från dagis - fröken att det var ett till fall av Kennelhosta på dagis.

Molly kräks fortfarande ofta och mycket. Har inte mycket kvar nu.. Hon åt lite till frukost men det tog bara några sekunder så var det ute igen.. Jag märker hur jobbigt hon tycker att det är. Hon ser riktigt bekymrad och ynklig ut. 

Maja har födelsedagsfest och Molly ville hälsa på alla, första gången hon viftar på svansen sen igår. Men hostande stoppade henne och hon sprang och kräktes i biabeden.. Stackars min lilla tjej ♥ Jag som dessutom hade planerat långpromenad.. Äsch, bara hon blir frisk snart. 

Lilla tjejen har insjuknat i Kennelhosta.. Började i går med några få harklingar så vi misstänkte att hon satt något i halsen. Det blev värre när vi kom till Ljunggrens (där vi tillbringade går kvällen) och Pappa ringde Albano som sa att det antagligen är kennelhosta. 

Vi har forskat lite på det och symptomen stämmer exakt. Hon har hostat och kräkts hela natten ganska kraftigt dessutom och hon verkar tycka att det är riktigt jobbigt. Nu är hon dessutom väldigt trött eftersom att hon fått minimalt med sömn. Min lilla älskling.. 

Vet inte om vi besöker veterinären under dagen. Hon äter inte heller. Mamma tog nyss tempen på henne och hon hade 38.5 så ingen feber.. Skönt det i alla fall. 

Jag hinner verkligen inte blogga på måndagar.. tråkigt men sant! Har inte hänt något speciellt här hemma, mer än att Mollan har varit grinig på dagis..! Även det jättetråkigt (!!) men sant.. Det hela bygger nog på att hon blir rädd när andra hundar "tjuter". Hon har visat att hon inte gillar tjut tidigare, med Kusin Rasmus men då har hon bara haft svansen mellan benen och vankat. Osäker. 

Nu när det gällde hundar har hennes osäkerhet inför "tjuten" övergått i att hon agerar polis. Synd bara är att jag aldrig varit där när det hänt så jag kan inte bedöma situationen.. Men det vi kan göra nu är att säga till henne på skarpen när det händer. Men givetvis försöka förebygga främst, ge henne den trygghet hon behöver i situationen för att inte bli så pass osäker. Dock har det bara hänt på dagis, än. 

Varför, varför, varför..?! Hunden var superpepp när jag tar fram en handfull godis och sätter mig på mattan. Jag får direkt tassar, pussar, snurrar och en massa olika tricks. Jag belönar för ögonkontakt och det tar inte lång tid innan hon hajar grejen. Jag säger åt henne att stanna och springer och hämtar klickern. Men inte hinner jag tillbaka innan hunden springer till kudden. Nooo

"Klick" och hunden försvinner med öronen bakåt mot hennes kudde.. Jahopp. En engångs förtelse? Knappast. Nu är det dags att ta det hela till nästa steg - hur går det utomhus?

Jag vet att tikar kan vara konstiga under löpen och att min hund är allmänt knäpp (aa, haha) men hallå? Hon har blivit rädd för klicker-ljudet!! Snälla, vad händer? Hon är inte rädd satt hon springer därifrån men när hon får tillfälle smiter hon ifrån till en tryggplats, dvs en av hennes kuddar/bäddar. Och när jag klickar och ljudet hörs skakar hon till, såå skumt! Försökt att göra detta till en positiv grej med mycket beröm när jag klickar och göra som man gör när man lär in klickern, dvs klickar, klickar och klickar och ger godis efter varje klick. Men icke, hoppas på att det bara är något jättekonsigt hon fått för sig.. För annars verkar det som om jag har ett helt belöningssystem att lära om..

Ja, mitt och Olivias skolarbete om vanvårdnad av djur har börjat.. På båtklubben där vi har vår båt har det alltid (och finns fortfarande) funnits en katt som inte haft ett hem. Denna katt har jag många gånger plockat fästingar på och givit vatten. Idag träffade vi den, vilket jag inte gjort på länge, denna gång var hela ansiktet fullt med sår, många var även tätt, tätt intill ögat.. Idag hade hon i alla fall fått mat av någon snäll båtägare.Jag fotade henne (främst hennes sår) som en del av vårt arbete då vi kommer att nämna kattlivet och det ansvar en ägare faktiskt har.. Men det tillstånd hon (?) är i nu är inte riktigt stabilt och allt vi vill är att ta henne till veterinären för en undersökning! Det är även vår plan.. :)

Det hela började när vi var på trädgårn i Norrtälje på båtsemestern.. Vi satt på deras uteservering och äter hamburgare (btw jättegoda :) ) när några killar svissar förbi på skateboards.. Då det är kullerstensgata där låter det väldigt mycket och Molly blev jätterädd och skällde..

Jag tog fram den glassen i frysen och Mollan följde glatt med, hon markerade tydligt med benet att hon var vääldigt bussugen :) Jag visade henne glaspaketet i en lekig gest och vad gör hunden?! Hon snurrar med världens fart så att alla plötsligt vänder sig mot oss.. Hon fick glassfnatt :D När jag upprepade gesten gjorde hon det ytterligare en gång, sedan var det bra.. Hon är bara för knäpp ibland.. :D Men som man brukar säga,

Härom dagen när vi låg i en mysig lite vik hade vi två hundgrannar. Den ena var en lite spets vi inte såg mycket av och den andra var en Engelsk springer spaniel som ägarna bundit på land helt ensam i skogen, stackars hund. Där satt han mycket länge, flera timmar alldeles själv och pep. Och det blev inte bättre av att jag kom iland, då satt han och ylade. Han verkade såå sugen på att leka så Ebba frågade om vi kunde leka lite. Det fick både jag och hon ångra..